forts från del11

Entrékassan blir ju ej heller så stor i vanliga fall, när man som här i Svartå är nödgad att förlägga spelet till resp. sjöar. Man vet knappt vart man skall gå. Is och snöförhållanden äro här helt avgörande. Ena gången kanske matchen kan spelas strax utanför "Sybulten" och då är ju allt bra. Andra gången får man kanske halka iväg en dryg km utåt sjön. Tredje gången är man kanske tvungen att förlägga spelet till L:a Björken o s v.
Allt detta gör att det blir tungrott för både spelarna och publik. Under sådana förhållanden får man verkligen beundra Svartås bandyspelare för de resultat de uppnått och för deras outtröttliga nit och framåtanda. Heder åt sådana ynglingar.
Det stora önskemålet och behovet härvidlag är ju en landbana. Det skulle ju betyda "allt" för bandyspelets framtida utveckling. Vår stora och innerliga förhoppning är nu den att den och de välgörare som hjälpte oss till fotbollsplanen även skall bidraga till att även denna vår önskedröm så småningom kan bli verklighet.
Det är ej meningen att i denna historik betygsätta de olika spelarnas kvalifikationer, alla gör sitt bästa och litet därtill. En extra eloge kan man dock ge den stronge spelaren Bertil Damberg som under många år varit en stöttepelare i Svartå-laget och i hög grad medverkat till att föra dess färger framåt.

Förutom fotboll, skidor och bandy har ju SIF andra grenar på sitt program, såsom simning, gång, gymnastik m m. Fri idrott utövas i den mån möjlighet finnes. En stor förlust för den fria idrotten, liksom för idrotten i sin helhet, var att butiksföreståndare Sven Lundin lämnade orten. Under sin femtonåriga Svartåvistelse arbetade han oförtrutet på att föra Svartå IF:s färger framåt och det är till stor del hans förtjänst att vi den dag som är kan framvisa de resultat vi ändå nått fram till. Vår förhoppning är nu att vi skall finna någon som, åtminstone i någon mån, kan upptaga hans mantel.

forts nästa söndag