1953 års fotbollslag har följande sammansättning:
Lars Karlsson, Nils Karlsson, Lars Johansson, Sören Olsson, Yngve Johansson, Sven Erik Larsson, Hans Öhrman, John Carlsson, Henry Björn, Karl Erik Andersson, och Bengt Abenius.
Låt oss avsluta denna fotbollskrönika med den strof som vi nu fått börja öva igen:
Heja Svarta Vita Laget. Ni Får Inte Tappa Taget.

Vad bandyspelet beträffar så har ju den sporten förekommit i Svartå IF sedan många år tillbaka. Seriespelet har ju varit mera sporadiskt. För att inskränka oss till de senare åren kan nämnas att åren 1948 och 1949 spelades i div. III. Under båda åren hemfördes segern av SIF.
År 1950 uppflyttades SIF till div. II och blev då 2:a.
År 1951 spelades ånyo i div. II med en 6:e placering som resultat.
År 1952 spelades i div. III och nu med en andraplacering som resultat.
År 1953 blev serierna omlagda, varför Svartå blev placerade i div. IV.
SIF hemförde segern i sin grupp men i kvalmatchen till div. III som spelades mot Rynninge förlorade SIF med 5 mål mot 9.
Bandyspelet är ju en mycket pigg och hurtig sport som kräver mycket av sina utövare både ifråga om åkskicklighet, snabbhet och liksom i fotbollen, förmågan att blixtsnabbt kunna uppfatta och utnyttja situationerna. Den kräver också en rätt hög grad av oräddhet. Den som är rädd för en extra smäll då och då gör ej stor nytta i bandylaget. Det tråkiga är dock att bandyspelet kan bli ganska ekonomiskt betungande särskilt om vädrets makter äro ogunstiga. På en liten plats som Svartå där ej medhjälparnas antal är så stort har det ofta hänt och händer nog alltjämt, att de aktivaspelarna från tidig morgonstund och till strax före spelöppningen, fått arbeta i sitt anletes svett för att i tid få planen spelduglig. Sådan hårdträning kan ju ej vara nyttig för målkvoten.

forts nästa söndag