Fotbollshistoria Svartå IF

Då var det kepsen på som gällde

FRÅN GAMLA DEGERFORS

Svartå IF firar 80-årsjubileum nästa år. Idrotten och inte minst fotbollen i Svartå är dock betydligt äldre än så. Fotboll spelades det redan 1907 och bilden här på Svartås fotbollslag är från 1918.

Svartå fotbollslag 1918. Stående från vänster Nils Karlsson, Ragnar Gröning, Gottfrid Karlsson, Karl G Mörk, Arthur Linder, Robert Källström, Filip Magnusson och Bertil Gröning. Sittande från vänster Gustav Gröning, Harald Damberg och Harald Johansson.
Foto: Degerfors Hembygdsförening

 

Inledningsvis och även när den här fina bilden togs var det vänskapsmatcher som spelades. Svartå mötte lag från Degerfors, Kristinehamn, Laxå, Vretstorp och Örebro bland annat.

Det första man reagerar på när man ser den här lagbilden är att alla utom en spelare har keps på sig. Spelaren utan är Ragnar Gröning och kanske var det han som spelade center och hade som uppgift att nicka bollen i mål när tillfälle gavs.

Hur övriga gjorde när det var dags för nickduell kan man ju bara spekulera i. Kanske utvecklade man en talang att snabbt riva av sig kepsen när det var dags att nicka. Det troliga är väl annars att de satte på sig kepsen just för fotograferandets skull.

Seriespel 1932

Seriespel för Svartå blev det första gången 1932 och då i något som kallades AIF-serien. Det var en serie som inte administrerades av Svenska Fotbollförbundet. Hur som helst blev det i alla fall serieseger direkt för Svartå som även vann serien året efter, det vill säga samma år som föreningen bildades officiellt.

Lyckades bra

Initiativet till föreningens bildande togs av ingenjör Krüger som också var föreningens ordförande de första åren. I styrelsen ingick också Erik Abenius, Carl Persson, Birger Olsson, Uno Dimberg och Ragnar Hallberg. Första protokollet är noterat vid ett sammanträde i Svartå skola den 15 augusti 1933.

Säsongen 1934-35 deltog sedan den nybildade förening i Västra Närkesserien och laget lyckades bra med en andraplats. Det var därför ingen överraskning när Svartå IF redan säsongen efteråt stod som seriesegrare och därmed kvalificerade sig för spel i Närke-Bergslagsserien.

 

Läckra dribblingar

Framgångarna fortsatte och Svartå IF var och nosade på serieseger direkt. Kampen om seriesegern avgjordes inte förrän i sista matchen då laget förlorade borta mot Örebrolaget Svenshe som vann med 2–1.

En av dåtidens talanger var Uno Dimberg som i ett tidningsurklipp i slutet på 30-talet beskrivs som den bästa fotbollsspelaren som Svartå haft.

"Hans läckra dribblingar och snabba välplacerade skott voro en njutning för finsmakare. Han skulle varit en prydnad för vilken allsvensk klubb som helst".

 

Vann kvalet

Här blev det dock uppehåll i seriespelet för Svartå och det dröjde ända till hösten 1949 innan man åter deltog och då i Centrala distriktsserien division VII. Serien vanns med god marginal och laget vann sedan kvalet för uppflyttning mot Hjortkvarn.

Första året i division VI kom laget femma, året efter trea och 20-år efter föreningens bildande vann man serien och blev i samband med serieomläggning uppflyttade direkt till division IV. Toppresultatet kom 1956 då laget slutade tvåa efter BK Forward.

Sedan de framgångsrika åren har Svartå IF spelat fotboll omväxlande i division V eller lägre och vissa säsonger har man haft svårigheter att få ihop tillräckligt med spelare för att spela seriespel över huvud taget.

 

Gunnar Walldén

gunnar.wallden@karlskogatidning.se