Allt gick i skidans tecken.
Så stundade slutligen den dag då första träningstävlingen kunde gå av stapeln. En bana på 5 km var upplagd av banläggaren. Den åktes en gång av de yngre och två gånger av de äldre, utan stavar. Start och mål var då liksom i många år framåt förlagt till skogvaktarbostaden "Skogshill".

En särskild eloge bör man nog ge den unga skogvaktarehustrun som under många år utan knot upplät sitt hem för tävlande och publik, många hundra liter mjölk värmdes åt törstiga munnar och många kg honung förvandlades till en stärkande dryck. Att många par skidor som i sista stund måste ha en extra smörjning framför glödbrasan lämnade spår efter sig både här och där och att en stor del av det goda skidföret i form av vatten täckte golven efter tävlingens slut fick ju tas med ro.

I och med denna första skidtävling i Svartå skrevs ju kan man säga ett nytt blad i dess idrottshistoria. Att intresset för skidlöpningen var stort bevisas kanske med att vid en 20 km tävling, två år efter klubbens bildande, ställde 24 man upp, alla tillhörande Svartå Skidklubb och det var ju i vårt tycke en vacker frammarsch. Inga träd tillåtas ju växa upp till himlen, men efter en tydlig avmattning i slutet av 20-talet (dock delvis beroende på en rad snöfattiga vintrar) fick skidlöpningen i mitten av 30- talet åter vind i seglen.
Det tränades och tävlades flitigt och ett gott samarbete med  närliggande föreningar uppstod. Vid tävlingar i Mullhyttan, Fjugesta, Lanna m fl platser skötte sig Svartå-löparna i regel med den äran och många av de högre priserna följde med till Svartå.

forts nästa söndag