Visst var hon en skönhet, min moster Birgit. Hon var telefonist i Svartå tillsammans med sin syster Anna-Beth. Telefonstationen stod i vårt kök. Där lagades mat och där bodde moster Birgit. Mor och far hade rummet innanför. Där kom jag till och där stod sedan min säng.
Till telefonstationen kom de som inte hade telefon - och de var många - för att ringa eller skicka telegram. Långväga telefonsamtal beställdes; beställningen skötte moster eller mor. Det kunde ta en rundlig tid innan linjerna var ihopkopplade. En halvtimme ibland.
Genom telefonstationen fick svartåborna besked om födslar och dödsfall, från lasarettet i Örebro eller sanatoriet i Garphytta. Glädjebud eller sorgebesked levererade moster Birgit direkt till familjerna ifråga.
Telefonstationen var öppen från 07.00 - 20.00 på vardagarna. På söndagarna stängd under gudstjänsttid och en stund på eftermiddagen.
Mitt i allt detta fanns parveln Sture. Och han tyckte att hans moster var mycket vacker.
/Sture G