Sedan september månad 1989 står en gammal stångjärnshammare i anslutning till hembygdsgården i Svartå. Mellan 1964 – 1989 var den placerad utanför bultfabriken i Svartå som ett monument över Svartå som bruksort. Långsamt märktes förfallet och 1985 ombads hembygdsföreningen, av Hasselfors Bruks AB, att ta över ansvaret för hammaren.

Den ganska nybildade föreningen tackade ja till detta erbjudande med förbehållet att hammaren fick flyttas till hembygdsgården.

Det är dock ingen lätt uppgift att flytta på en sådan koloss med tillhörande vattenhjul där trädetaljerna börjat att förruttna. Nanny Mörk, som var föreningens första ordförande, satte sig i sinne på att hammaren skulle flyttas och repareras. Kosta vad det kosta ville.

Hon började en jakt på sponsorer både i bygden och bland forna Svartåbor runt om i landet. Detta gav till slut resultat och 1989 var den på plats, renoverad och impregnerad av kunniga yrkesmän.

Denna typ av hammare kallas ”släthammare” och är den näst största typen av dem som använts vid Svartå Bruk. Vid släthammaren smidde man släta stycken av en smälta som vägde 80 – 90 kilo. År 1872 byggdes denna hammare tillsammans med en likadan och användes i smedjan fram till 1933. Den har naturligtvis renoverats flera gånger men den ursprungliga fanns redan 1872.

Alla hammarslag tystnade 1947, då smidesverksamheten upphörde i Svartå. Hammaren och vattenhjulet påminner nu bilister som passerar Svartå om sin historia som en bruksort.