”Barn är mjuka, bilar är hårda”

Är det någon som känner igen dem orden?

Jag tillsammans med min man och våra två barn är bosatta på Medskogsvägen 19. Vi flyttade tillbaka till Svartå 2012, efter att ha bott i Karlskoga ett par år. Vi längtade tillbaka till den idyll som vi båda fick uppleva som barn.

När vi blev föräldrar kändes det naturligt att leta efter hus i Svartå, där vi har våra familjer, vänner och många härliga barndomsminnen.

Vi vill låta barnen växa upp i Svartå, då vår ort har så fina egenskaper.
Fin natur, nära till bad/ fiske, lekparker och en bra förskola/ skola.

Men nu till problemet;

Redan vår första sommar här i huset förvånades vi av den trafik som passerade utanför, vi hade då barn i barnvagnsålder så problemet var inte så aktuellt som det är nu. Vi har två små barn med väldigt mycket spring i benen!

Medskogsvägen är mycket trafikerad, då den grenar av åt tre håll i slutet av vägen. Vi är mycket utsatta då vi har hörntomten i fyrvägskorsningen. Tomtens läge visste vi ju om när vi köpte huset, men godtrogen som man är – tror jag på medmänsklighet och en respekt gentemot varandra i grannskapet.
Att man på en liten ort, där de flesta känner till varandra visar respekt och just i detta specifika – att man följer hastigheterna.
I var och vartannat hus på denna väg finns det barn, barnbarn, hundar och katter. Sen finns det också vuxna som känner sån oro för att tillsammans med sina barn gå ut på sina egna tomter – just för att en del kör omänskligt fort på vägen.

Förra sommaren ställde vi ofta ut en gammal trehjuling/ leksakstraktor utanför vår tomt, det var ett försök från min sida att signalera till de som kör fort, att vi har lekande barn här. Utgången av mitt desperata försök var följande:

De som vanligtvis kör lugnt, sänkte hastigheten ytterligare.

Några av dem som kör fort, tvärnitade när de såg cykeln/ leksakstraktorn, sedan växlade de upp och körde fort återigen efter att ha passerat vårt hus. (men det finns ju fler barn, hundar och katter längs med denna väg).

Resterande av fartdårarna ”såg inte” cykeln och blåste på som vanligt.

Jag kan bara skriva utifrån vår situation och vädjar till er att sänka farten och ha i åtanke att det finns barn och djur längs med vår väg. Självfallet när man är ute på tomten att man är med barnen och passar dem. Men det skulle kännas betydligt trevligare och aningens mer tryggt om vi alla kan köra lugnt.
Värna om varandra!

Tänk om en boll skulle rulla ut på vägen, skulle bilisterna hinna bromsa in för den?

För efter den rullande bollen skulle mycket väl ett litet barn kunna komma springandes för att hämta den.
Skrämmande tanke för en småbarnsförälder! Och den tanken borde vara minst lika skrämmande för bilisterna.

Tack för ordet,
Tina Eriksson