Så minns jag min barndoms kapell i Svartå.
Här hölls gudstjänster men var också en samlingsplats för hela samhället. Gudstjänstbesökarna var en trogen skara metodister, men på lördagskvällarna möttes också de s k "utomstående" upp till fester och auktioner. Eftersom det var många i församlingen som hette Karl, hölls Karls-fester med kaffe och hembakt (karlarnas fruars bidrag),
Pastorerna som stod i predikstolen levererade ofta intellektuell förkunnelse. För mig som barn - och även för församlingen - lite för högtravande. Gudstjänsterna kändes långtråkiga. Med glädje minns jag psalmen: "Pris vare Gud som kärlek är, pris vare Gud på jorden här." Då var gudstjänsten slut.
Kapellsalen var framför allt en plats för högtid och helighet.
Nu är kapellet en privatbostad. Metodisterna i Svartå höll på att ta slut och den nya ekumeniska församlingen som bildades sade sig inte ha ekonomi för att låta kapellet fortsätta vara gudstjänstlokal.
/Sture G