Varje ort har nog en gata som är speciellt för orten. I Oslo är det Karl Johann, i Paris Champ-Elysées etc - i Svartå BRUKSGATAN. Kanske för häftigt att likna Bruksgatan till de berömda strögen. Men Bruksgatan är något omistligt för samhället.
Genom Bruksgatan gick vi till skolan. Fast Bruksgatan sa vi inte då utan Landsvägen. På båda sidor var Bruksgatan inramad av granhäckar bakom röda byggnader med snickarglada verandor låg. I häckarna fanns utrymmen för oss pojkar att hållas i.
Ibland placerade vi ett tomt paket försett med tunt snöre på väg för att locka och lura vägfararna. När de skulle ta paketet, drog vi i snöret så det försvann in i häcken. Jättekul! Nu är häckarna borta. Men alléträd finns det. Även om gatan var mer idyllisk i min barndom, så är den också nu lummig och tilldragande.
/Sture G