Från smedjan hördes hamrarnas dunk vida i Svartå. En av dessa hamrar var den som är avbildad här.
Den lär ha varit byggd 1870 och dunkade smältor av järn fram till 1935. Stor vattenkraft åtgick för att få hammarens vattenhjul i rörelse.
Jag minns två andra hamrar i smedjan; en som kallades "kniphammare" och en modern "ånghammaren". Från vällugnarna transporterades den glödande järnet till hamrarna.
Det sista "hammardunket" hördes den 13 juni 1947. Vi hade skolavslutning den dagen.
Hammaren på bilden ställdes upp utanför Bultfabriken, men flyttades sedan till Hembygdsgården där den står som ett monument över smidet i Svartå.
/Sture G