Om ett berg mellan Klippan och Prästfallet berättar fru Hilma Blad,
Gärdsbol, NY, f. 1870: - Nu något om stenar, som jag sitt. A bärg, där jättar gått, har jag sitt. Det är stora fötter med tår, å jemsides med jättens fot var tassar som efter en björn, å han, som var med oss sa, att det var efter jättens hund. Så såg vi mindre fötter. Det var efter jättebarnen. A så såg vi jättegryter. Där har jätten sutte, menna han har vilat, å jemter den grytan var ett jupt hål i en sten breve. Det var efter jättens armbåge. Han hade suttit å stött handen mot kinden, medan han vilade, å då hade arm- bågen sjunkit ned i stenen. Detta är mellan Klippan å Prästfallet jag sitt detta, när vi satte frö. Det är på ölsboda mark. (öBFA 396. Uppt. 1925.)

Om samma berg berättar lantbr. Olov Eriksson, Norrängstorp, NY, f. 1859:
Vid Prästfallet här i Nysund är ett berg, slätt som ett golv annars, men där är märken efter jättarnas fötter och händer, och man ser var barnen setat. En jättekvinna där tog opp en bonde och en harv och oxarna i sitt förkläde och gick för att visa jätten och sa: "Se sånne små kryp ja hittat".
Ja, bär dem tebaks," sa jätten, "dä ä de som ska bruka jola ätter oss". --
(IFGH 3878. Uppt. 1936 av M. E-n.)

/Folkminnen Edsbergshärad