Gröngölingar trummar betydligt mer sällan än de flesta andra hackspettarna i Europa. De producerar då endast svaga och oregelbundna virvlar. Mycket påfallande är däremot den markanta revirsången, som framförs av båda könen, men mer intensivt av hanen. Denna sång låter som ett högt skratt (”kly-kly-kly-kly-kly-kly-kly”)

Gröngölingen födosöker nästan uteslutande på marken, och hackar mycket mindre i träd än de andra hackspettarna. Av alla hackspettar i Centraleuropa är gröngölingen den som är mest specialiserad på marklevande myror. Fågeln retar upp myrorna som då samlas i stor skara för att angripa inkräktaren. För att fånga insekterna i deras gångar har gröngölingen en 10 centimeter lång tunga som i spetsen är förhornad och har hullingar.

Foto Bengt Andersson
Källa Wikipedia