Amerikas nationaldag - alltså idag - gick så gott som spårlöst förbi i min barndoms Svartå. Ändå var det många som hade släktingar på andrasidan Atlanten.
Min morbror Harry ville inte göra värnplikten och lämnade landet på 30-talet. Flitig brevskrivare var han. Adressaten var mormor Anna Anstensen, Bruket Svartå - senare Hagaro Svartå, Det högtidsstunder när vi samlades hon mormor och högläste Amerikabrevet. Breven inleddes alltid med orden "Kala lilla mamma, Guds frid".
Nu och då kom också paket med kaffe, risgryn och puddingar.av olika slag.
Särskilt var kaffet efterlängtat under ransoneringstiden på 40-talet.
Flera gånger kom han hem och hälsade på, bl a 1938 då jag kom till världen. Ständigt längtade han till Sverige. och flyttade till slut tillbaka. Men då gick längtan åt motsatt håll: Han hade nog svårt att finna sig till rätta både i USA och Sverige.
Då han kom hem för att hälsa på var det fest och gammal i släkten. Men det ska jag kanske berätta om en annan gång.
/Sture G